En ny dag, varje dag

I dag far jag och min fru på ultraljud. Största och kanske ända problemet med den dagen var att ta sig igenom stockholmstrafiken. Hade över en timme på oss, men ändå var vi 10 minuter förenad. Det var dock inga större bekymmer, vi blev mottagna ändå.

På bilderna kunde vi konstatera att vi skulle få en grabb till. Jag kan ärligt erkänna att jag var nästan säker på att det skulle bli en tjej. Jag tycker alla brukar få en kille och en tjej, men så blev inte fallet för oss. En kille är på väg och då får det bli bröderna Sjölund som kommer vända upp och ner på Roslagen. Det ska nog bli bra det.

Min söta fru tävlade med Jina idag. Gick riktigt bra på de flesta momenten utan budföringen (hunden ska springa fram och tillbaka mellan två människor och sätta sig i mellan). I detta moment var Jina smått trög och glömde halvvägs vad hon skulle göra och sprang därför tillbaka till Gabbe.

Trots allt fick de 268 poäng (224 poäng krävs för att avancera) och en tredje plats. Nästa nivå blir “apell låg”, men det måste Jina först tränas inför. Nedan visas Jinas pokal från tävlingen.

I helgen har min fru tävlat vår hund Jina i appell. I lördags tävlade de i Vaxholm (Waxholm Bruksklubb), och idag i Upplands Väsby. Tävlingen i Vaxholm gick bra. Jina kom på andra plats, men blev inte uppflyttad varför tävlingen idag. Jina fick 190.50 poäng (160 poäng för godkänt och 224 poäng för att bli uppflyttad).

Gabriella var inte helt nöjd då de fick noll poäng för platsliggningen. Hunden som låg bredvid Jina fick för sig att springa iväg, och gjorde det framför Jina och två andra hundar.  Samtliga hundar som den sprang framför, därav också Jina fick för sig att springa med. De två andra som låg på andra flanken låg kvar och fick 10 poäng. Regelverket säger att en momentet ska göras om, om en annan hund stör. Men domarna Gunnar Bergman och Ragnar Moberg, tyckte inte det var störande nog att hunden sprang framför dem och momentet gjordes ej om. Kontentan var att Jina då förlorade 50 poäng.

Men Jina kom i alla fall på andra plats och fick sin första pokal för det.

Söndagstävlingen idag fick inte så bra. Båda Gabbe och Jina var trötta och spårmomentet som är det första tog inte Jina sista markeringen. Gabbe valde därför att avbryta och inte fortsätta tävlingen.

I söndags hoppade jag fallskärm för första gången. Det var en fullkomligt underbar upplevelse som jag kan varmt rekommendera. Det började med samling kl 9 på söndag morgon, ute på sportflygfältet som ligger strax utanför Norrtälje.

Först fick vi fylla i ett försäkringspapper och betala 1600kr för att få hoppa. Därefter fick vi sätta på oss en overall och utrustning som instruktören spände fast. Efteråt kom en snabb krasch-kurs i hur hoppet ska genomföras. Man skulle titta upp och gå ner på huk så lågt man kunde. När man hade lämnat planet skulle man ta upp benen bakåt, sen var det bara att falla, och falla gjorde man!

Det tog 25 minuter att flyga upp till de 3100m som var utgångshöjden för hoppet. Planet var en gammal dubbeldäckare och ett smått rostigt plan från forna Ryssland. Det fanns massa rysk text i planet som man inte förstod något av, samt skakande paneler.

På 3100m lyste lampan grönt. Grönt för att hoppa! Nu tog adrenalinet i när man närmade sig dörren, och gick ner på steget utanför planet. Man kände hur vinden försökte slita i en utanför planet. Sen tog instruktören tag i en, sa “Ready, Set, GO!” Man hörde hur snabbt planets ljud snabbt försvann bakom en, det tog knappt en sekund, sedan hörde man inte dånet från planet längre. Nu föll man. Man kände i hela kroppen hur jorden försökte dra tillbaka en på planeten. Det var utan tvekan det grymmaste känslan jag gjort än, att falla och bara accelererar ner i fritt fall. Man kände att man flög och blickade man mot horisonten förstod man att jorden kom närmare.

Efter drygt 1500m fall eller runt 200km/h hörde man hur fallskärmen fälldes ut, sekunden senare ryktes allt till, och blev det lugnt. En obeskrivlig känsla faktiskt. Allt blev tyst och lugnt, ingen vind kände man, och det var behagligt varmt. Helt underbart faktist!

Vi tränade inför landning vilket var enkelt, benen skulle vara rakt ut som i sittande ställning. Efter det så visade instruktören hur man styrde fallskärmen, och efter det fick jag flyga lite själv. Jag hade aldrig kunnat ana att en fallskärm var så enkel att styra, men det är väl teknikens framsteg. Har svårt att tro att de runda fallskärmarna som fanns förr gick att manövrera så enkelt.

Vi flög i kanske 3 minuter innan det var tid att komma in för landning på fältet. Jag hade förväntat mig en något hård landning men faktum är att instruktören fick nästan oss att stå helt still i luften och landningen var lika mjuk som när jag läggar mig i sängen. Sedan var det roliga slut.

Har man möjlighet att prova, kan jag start rekommendera det. 1600kr är mycket pengar, men samtidigt är det en upplevelse för livet. Jag skulle kunna tänka mig ha det som hobby, men samtidigt så skulle det ta tid för annat man vill uppleva och sen kostar säkert sporten en hel del, mest kanske för att man behöver en pilot och plan.