I söndags hoppade jag fallskärm för första gången. Det var en fullkomligt underbar upplevelse som jag kan varmt rekommendera. Det började med samling kl 9 på söndag morgon, ute på sportflygfältet som ligger strax utanför Norrtälje.
Först fick vi fylla i ett försäkringspapper och betala 1600kr för att få hoppa. Därefter fick vi sätta på oss en overall och utrustning som instruktören spände fast. Efteråt kom en snabb krasch-kurs i hur hoppet ska genomföras. Man skulle titta upp och gå ner på huk så lågt man kunde. När man hade lämnat planet skulle man ta upp benen bakåt, sen var det bara att falla, och falla gjorde man!
Det tog 25 minuter att flyga upp till de 3100m som var utgångshöjden för hoppet. Planet var en gammal dubbeldäckare och ett smått rostigt plan från forna Ryssland. Det fanns massa rysk text i planet som man inte förstod något av, samt skakande paneler.
På 3100m lyste lampan grönt. Grönt för att hoppa! Nu tog adrenalinet i när man närmade sig dörren, och gick ner på steget utanför planet. Man kände hur vinden försökte slita i en utanför planet. Sen tog instruktören tag i en, sa “Ready, Set, GO!” Man hörde hur snabbt planets ljud snabbt försvann bakom en, det tog knappt en sekund, sedan hörde man inte dånet från planet längre. Nu föll man. Man kände i hela kroppen hur jorden försökte dra tillbaka en på planeten. Det var utan tvekan det grymmaste känslan jag gjort än, att falla och bara accelererar ner i fritt fall. Man kände att man flög och blickade man mot horisonten förstod man att jorden kom närmare.
Efter drygt 1500m fall eller runt 200km/h hörde man hur fallskärmen fälldes ut, sekunden senare ryktes allt till, och blev det lugnt. En obeskrivlig känsla faktiskt. Allt blev tyst och lugnt, ingen vind kände man, och det var behagligt varmt. Helt underbart faktist!
Vi tränade inför landning vilket var enkelt, benen skulle vara rakt ut som i sittande ställning. Efter det så visade instruktören hur man styrde fallskärmen, och efter det fick jag flyga lite själv. Jag hade aldrig kunnat ana att en fallskärm var så enkel att styra, men det är väl teknikens framsteg. Har svårt att tro att de runda fallskärmarna som fanns förr gick att manövrera så enkelt.
Vi flög i kanske 3 minuter innan det var tid att komma in för landning på fältet. Jag hade förväntat mig en något hård landning men faktum är att instruktören fick nästan oss att stå helt still i luften och landningen var lika mjuk som när jag läggar mig i sängen. Sedan var det roliga slut.
Har man möjlighet att prova, kan jag start rekommendera det. 1600kr är mycket pengar, men samtidigt är det en upplevelse för livet. Jag skulle kunna tänka mig ha det som hobby, men samtidigt så skulle det ta tid för annat man vill uppleva och sen kostar säkert sporten en hel del, mest kanske för att man behöver en pilot och plan.
